Direktlänk till inlägg 6 maj 2013
Min största farhåga hände för bara en liten stund sedan, mina favoritlösögonfransar gick i graven. Jag har några farhågor men den här är den absolut värsta! Jag har helt enkelt en grej för mina ögonfransar och den försvinner inte för allt i världen. Varför måste man ha farhågor/fobier? jag vet att det är en fullkomligt naturlig del av vårt mänskliga försvarssystem men ändå, det är jobbigt när man tänker efter, jobbigt att man ska gå runt o vara rädd för att något ska hända som vi uppfattar som läskigt, otrevligt eller skräckinjagande. men om man inte är rädd för något, vad skulle vara det roliga med skräckfilmer? vi skulle inte dfå samma rush av att bli skrämda. så det är nog bra med rädsla, fobier och farhågor, det är det som formar oss som människor.